Frånvaro...

Har inte varit bloggnärvarande sedan i fredags.

Fick ett tragiskt sms av mamma i fredags på eftermiddagen där det stod att familjens nymfparakit, Sudden, hade dött. Sudden fanns i familjen i halva mitt liv. I 16 år förgyllde han vår tillvaro med sina konstiga upptåg och sin speciella personlighet. Det var en stor förlust och jag hade ett speciellt band till den där fågeln så jag blev totalt knäckt och grät i stort sett hela fredagkvällen. Familjens stackars undulat, Sally, börjar ta det hela med ro nu. Hon är ledsen över att ha förlorat sin bästa vän såklart men hon verkar iaf ok. Lilla skruttan.

Det börjar väl kännas lite lättare men det är alltid tufft när djur dör, de är ju familjemedlemmar de också. Sudden är oerhört saknad.

RIP Sudden 931231 - 100416. Puss på dig lilla hjärtat!




Öga för öga, tand för tand

Ja, de sk "männen" som plågade små stackars fluffiga kaniner till döds borde själva få uppleva samma behandling! Vad faaaan är det för fel på de här... ja, lägre stående varelserna?! Ända sedan jag hörde talas om det här på nyheterna i måndags har jag gått runt med en klump i magen och rätt vad det är får jag tårar i ögonen. Hur kan man plåga ett djur på det sättet? Det är ju förjävligt!

Jag hoppas att djurrättsorganisationerna får tag på dem och sliter dem i stycken! Usch och fy vad dessa "människor" äcklar mig! Hunden som de "tränade" bör inte stanna i deras vård, stackars hund. De ska fan enligt lag aldrig mer få äga ett djur. Ahh, jag är så förbannad att jag skakar!

Håll koll på dessa sumprunkare i framtiden, de kommer inte att bättra sig då det är så tydligt att de besitter noll empati. Nästa gång är det ett barn eller en äldre som inte kan försvara sig. Tro mig! Det finns forskning inom ämnet.

Stackars små kaniner... :´(


Varit off ett tag

Kanke är jag back on track nu, jag vet inte riktigt.

Började äta antidepressivt förra veckan, det tar fan musten ur en i början. Fortfarande problem med sömnen till och från, det var rätt ok i slutet av förra veckan men efter terapisessionen i måndags halkade jag tillbaka i mitt insomniatillstånd. :( Mycket som ska bearbetas. Känner mig mest ledsen hela tiden och det är så jobbigt. Trött på att bära runt på alla dessa jag-duger-inte-till-nåt-känslor. Det kan fan göra vem som helst deprimerad. Aptiten är inte heller som den ska, äter det gör jag väl men allt smakar skit!

Ah well, jag kämpar på så gott jag kan och jag har ju min underbara familj och mina fantastiska vänner som stöttar mig!

Tog svininfluensavaccinet i tisdags, satan vad ont jag har i armen haha! Slapp andra biverkningar dock och det är ju förjävla skönt. :)

Relativt dött på jobbet idag och jag är ensam i gruppen. Trodde att jag skulle få lite mer att göra då men icke!

Ha en fin dag allihop!


Trött som vanligt

Behöver nog inte nämna det fler gånger för det verkar vara kroniskt!
Kan verkligen inte sova... Det är vidrigt! Ska till läkaren på torsdag så förhoppningsvis blir det bättre efter att jag fått antidepressivt. Kul som fan...

Det var en plåga att åka till jobbet i morse, kände bara svår jävla ångest över att behöva kliva upp ur sängen. Fan inte bra när vardagsrutiner ger upphov till fysisk och psykisk trötthet. Men men, jag är nog på rätt spår iaf och det är bara en tidsfråga innan jag är "normal" igen. ;-)

Helgen var oerhört lugn. Var förbi Sara en sväng i fredags bara, mådde apa så jag åkte hem tidigt och försökte sova. Det gick sådär! I lördags var tröttheten total och jag lyckades iaf sova 1½ timme på dagen. Åkte hem till syrran för att kolla på film på kvällen vilket misslyckades brutalt. Vi kunde inte bestämma oss för vilken film vi skulle se haha. Åkte hem tidigt då med och försökte sova, IGEN! But noooo... Jävla helvetes skit, för att uttrycka det milt.
Det har gått så långt att jag börjar få mindre halluciationer, ser skuggor osv. Inte ok! Nån därute som har några sovtips? Jag har testat allt nämligen utom sömntabletter och det vill jag inte ha men jag börjar bli desperat.


Den inre tvisten

Fan för den, den är ju så oerhört jobbig.
Att inte få sova ordentligt gör mig ännu mer trasig.

Tänkte att jag skulle försöka träffa Sara ikväll men det är frågan om jag orkar med nåt överhuvudtaget.
Jag behöver verkligen sova i natt, behöver återhämta mig rejält.

Fick massage på jobbet i morse, gudomligt skönt men som så många killar slutade även han när det började bli som skönast. ;) Iofs var det inte långt ifrån att jag somnade faktiskt haha.

Ögonen går i kors redan nu och jag längtar, längtar, längtar efter ett varmt bad och en säng som är full med kuddar och mysiga täcken.
Fan, jag är så trött att jag är yr! Usch!


Utbildning/inbildning?

Fan vad trött jag är.

Har i 2 dagar suttit i en obligatorisk utbildning, om givetvis var tungen att börja kl 7 första dagen! Idag fick vi dock lite sovmorgon. Kunde fan inte sova i natt - grannarna lekte elefanter igen. Börjar undra om det är nåt jävla förspel de kör. Hur som helst så är de fan inte kloka! Somnade strax efter 1 och kl ringde 5:30. INTE OK!
Störningsjouren gjorde inte ett skit dessutom, jävla amatörer!

Arga lappen hamnar i deras brevlåda ikväll eftersom de vägrar öppna dörren då man knackar på.

Depressionen tar dessutom oerhört på krafterna, är väldigt arg och besviken samtidigt och då blir det ännu värre. Att man på det inte får sova är fan grädden på moset. Resultat = trasig individ!

Måste fortsätta att skära bort tumörerna som äter upp mig. Wish me luck!

Undrar allt som oftast vad det är för fel på folk dessutom och ja, jag har undrat vad det är för fel på mig men har kommit fram till att jag är rätt vettig, alltså måste det vara föremålen för min irritation det är "fel" på.
Ja visst, vi lever i olika verkligheter men man tycker att vanligt folkvett och sunt förnuft borde finnas i alla.
Obviously not!


Trött både fysiskt och mentalt

Det blev ett jobbigt uppbrott iaf, trodde nog någonstans att jag skulle slippa det men som vanligt hade jag fel.

Natten har varit lång och relativt sömnlös pga det här uppbrottet men nu är det gjort och nu ska jag sörja, gå vidare och hitta min forna styrka och glädje!

Sitter på jobbet och allt jag tar mig för verkar gå åt helvete haha, verkar ha glömt även de lättaste kommandon i systemet. Sjukt var trötthet kan ställa till det.

Ska till den där coachen på måndag, känns bra faktiskt. Någon som kan få mig att se saker ur ett annat perspektiv och tvinga mig till nytänkande. Det är precis vad jag behöver! Jag kommer att klara det här galant, det är jag säker på och i slutändan så kommer jag vara tacksam för all lärdom jag dragit av det.

Till alla er därute; var snälla mot er själva, ni är er egen bästa vän eller värsta fiende, det gäller bara att göra ett val - att ta hand om sig själv och älska sig själv är så viktigt! Glöm inte det. Jag glömde det på vägen och det gör jag aldrig om!

Kramar!

Sovit som ett barn

Känner mig ganska utvilad, för en gångs skull, och inte helt färdig som jag brukar haha.

Grannarna har hållt sig ganska lugna och jag kör med en höstrensning kan man väl säga. Känns fantastiskt!

Har dock dragit på mig en mindre nackspärr som är milt irriterande. Tur att massagesnubben kommer till kontoret på fredag.

Helgen var ganska bra, mycket psyksnack blev det iofs men det är aldrig fel. Håller depressionen på replängs avstånd typ men har ändå bokat in samtalstid med en "coach" för att ta reda på vad fan det är som gör att jag blir såhär deprimerad varje höst. Kanske måste börja med D-vitaminer iaf. Jag har en hel del klart för mig varför jag är deprimerad nu och det tar jag itu med så gått det går. Så, ni som förtjänar att höra det och ni vet vilka ni är: FUCK OFF! Oj, det känns redan mycket bättre. :) Kanske ska det i kombination av andra ord bli mitt nya mantra hehehe. Upptäcker en ny, starkare sida av mig själv och jag gillar den som fan faktiskt. Finns säkert några i min närhet som kommer att bli förvånade men jag vet att de också kommer att gilla mitt nya, förbättrade jag.

Till min syster: En bättre syster än du kan man inte önska sig. Med din styrka, jävlaranamma och din uppriktighet har du fått mig att se allt i andra färger. Du är oumbärlig. Älskar dig för allt du är!

Till Sara: Själsfrände och side kick i vått och torrt. Tack för att du gång på gång öppnar mina ögon då de är stängda för nya intryck och för alla timmar/dygn/månader/år som du lyssnat, tröstat och förstått. Du har hjälpt mig mer än någon annan vän och jag är så tacksam för att du finns i mitt liv. Älskar dig!

Många andra av mina vänner har hjälpt mig på andra sätt, bara genom att ha funnits där och bjudit på skratt och glada stunder eller lyssnat på mitt pladder. ;-) Ni är guld värda!

Att vara förföljd av det förflutna

Vilken mardröm det kan vara, ytterst deprimerande.

Mardrömmar ja - nattens mardrömmar var inte nådiga. Oj vad mycket som ska bearbetas och jag var så ledsen när jag vaknade. Ville inte alls kliva upp, bara dra täcket över huvudet och sova, sova, sova.

Det är helt otroligt hur mycket vissa människor med sina handlingar kan förstöra en innan man inser vad det är som händer. Jag önskar mig bara frid nu, frid och att bli kvitt depressionen.

Boken jag skriver på kommer att bli uttömmande minst sagt men förhoppningsvis även helande.

Jag är så ARG! Arg på mig själv och de som man haft i sin närhet, som man trott har stått en nära men det har senare visat sig att så inte var fallet. Jag får sluta vara så godtrogen. Vill gärna tro gott om andra men det är lite svårt att göra det då det visar sig att många har varit manipulativa energitjuvar som bara är ute efter att förverkliga sig själva - kosta vad det kosta vill. Lögner, intriger, maktspel etc.

Vet att många andra också har råkat ut för dessa individer och jag känner med er.

Nu ska jag gå hem och ta ett bad, tända ljus och skriva lite på min bok.

Kram på er.

Att förlåta sig själv

Det kan vara svårt, tro mig.

Det låter ju pissenkelt men det är det inte. Att bara säga: "Jag förlåter mig själv" är ju en sak men att verkligen mena det är en helt annan.

En klok människa sa till mig: "Först när du förlåter dig själv, för vad du gjort mot dig själv, så kommer du att må bättre."

Alla vet ju hur skönt det känns att bli förlåten då man vet och känner att man har gjort fel eller sårat någon.

Nu är det ju så att jag har tillåtit mig själv bli sårad lite för många gånger och det är dags att jag förlåter mig själv för det.
Problemet är att det känns bakvänt att förlåta sig själv, helt fel liksom.

Efter en nästintill sömnlös natt (sov jag så drömde jag om obehagliga händelser ur det förflutna) så vet jag att jag har mycket att förlåta mig själv för, väldigt mycket.

Kanske kan oket som ligger på mina axlar bli lite lättare att bära då, vem vet.

Jag ska även försöka släppa min irritation gentemot folk som inte tycker om sig själva och pga det beter sig som lägre stående varelser och drar fram som stormvindar, ivrigt sårande andra, i sin jakt på egenvärde och självkänsla.

Det som kommer att bli svårast att förlåta är att jag i flera års tid har ifrågasatt MITT egenvärde. Trott att jag inte varit värd bättre fast jag vetat att jag är värd FAN så mycket bättre! Hur kan det krocka så förbannat? Förstår inte... Battered wife syndrome är väl en benämning kanske fast utan den fysiska misshandeln då så klart.

Fy fan, vad han kom lindrigt undan.
Nattens drömmar visade mig att jag inte helt har kommit över hur jag blev behandlad då, fast jag trodde att jag lagt det bakom mig. Det verkar dock som att det speglar mitt inre idag, hur jag mår och hur jag uppfattar mig själv.

Min mun kan säga en sak medan min själ säger en annan. Min mun kan säga att jag är en stark kvinna som inte låter mig trampas på. Min själ säger att det är precis det jag inte är. För om jag hade varit en stark kvinna som inte låter sig trampas på så hade jag väl inte suttit här nu med den svåra uppgiften att förlåta mig själv?

Jag kan skämta och skratta som jag alltid gjort, plocka fram min sexuella och sjuka humor men numer tror de flesta män tydligen att det är en invit. Varför? Beror det på att mitt inre är förändrat? För 10 år sedan uppfattade alla mig på helt rätt sätt; att jag var en glad tok som bjöd på sig själv med en sexuell och sjuk humor.
Var tog den token vägen? Hon finns nog här någonstans i krokarna, hon må vara lite suddig men hon ska försöka med konststycket att förlåta sig själv så kanske konturerna blir lite skarpare.

Tröttheten är total

Har precis kommit tillbaka från lunchen. Blev buffé på Pizza Hut. Helt ok, var flera år sedan jag åt där.
Nu har ju min kropp dessvärre sagt åt mig att jag ska sova, det känns lite jobbigt för det tar gravt mycket energi att kämpa mot sovimpulsen. Orkade inte ens hålla i kaffekoppen liksom. Sjukt!

Jag och Babbe-San (Najib) håller på med inventering av DIV 03s lager. INTE KUL! Backarna som prylarna ligger i är skadligt dammiga och min hud på händerna har sagt upp sig för längesen. Jag måste få vila nu... Satan vad trött jag är.
Sov som en kratta i natt dessutom, vilade lite för mycket igår på dagen så jag hade lite problem med att komma till ro igår kväll. Fick slänga på en film för att ögonlocken skulle börja hänga.

Efter jobbet ska jag inte göra ett dyft, skulle behöva träna koncore egentligen men hoppar över det av olika orsaker. Kanske kör på pilates imorgon, vi får se. På onsdag är det dags... Hua! =(

Jag ber om ursäkt

till alla som fått ta del av mina hormonrubbningar idag. Förstår att det varit jobbigt för er men jag lovar att det har varit dödligt jobbigt för mig också. Tack alla ni som bryr er och ställer upp.

Gråter

Jaha, hur kul är det att sitta på jobbet och gråta samtidigt som man gör det man ska... Jag kan ju inte prata med nån kund nu iaf, det är ett som är säkert! Snörvelfia...

Hormonjävlar!

Fan vad plågad jag blir av dem. Får inte vara ifred... Nu är jag bara trött och alla ilska jag kände tidigare idag är som bortblåst och nu vill jag istället bara gråta. Kan det här bara vara över nån jävla gång? Orkar inte mer nu... Trött trött trött...

Narkolepsi, typ.

Fy vad trött jag är. Somnar nästan.. Det är helt galet vad kroppen kan göra mot en. Varit så jävla ledsen och arg hela förmiddagen (jävla hormoner) men som tur är har jag pratat med Tomas som lyckades lugna ner mig. Tack, du är verkligen otroligt snäll! Fler människor som du behövs. Gudarna ska veta att det finns gott om idioter. På en snäll människa går det minst 10 självupptagna idioter, det skulle inte förvåna mig om statistiken sa det.

Ont i huvudet har jag också och all energi gick åt till att vara förbannad. Det var första gången jag var så arg att håret reste sig på mig, helt sjukt. Jag är så jävla trött på alla som lider av "stackars-lilla-mig-syndromet".
Mmmm, jo men kan man ställa till det för sig får man fan vara man nog att reda upp det också. En annan har ju inget val. Vi sitter i samma båt brukar det ju heta, ja men det är JÄVLIGT tungt när bara den ena parten ror! Hjälp mig bara igenom det här så behöver vi inte ha nåt mer med varandra att göra sen.
 

Jag är så förbannad att jag inte vet vad jag ska skriva!

Du är ju fan sjuk i huvudet!

Känns inget vidare

Ja, igår fick jag ett rätt jobbigt besked. Så nu börjar hela karusellen igen. Är ju så trött, ända in i själen!
Hoppas att allt kommer att gå bra, vill helst inte genomlida det här igen men men, måste man så måste man.

Helgen var bra iaf, trots att jag var dålig. Festen belv toklyckad och alla hade jättetrevligt! =) Tack alla som deltog i firandet av min 30-årsdag!

Stress på jobbet som vanligt, när fan ska jag få sluta stressa?!
Jag är så outsägligt trött och vill bara sova....


Skitdag!

Sovit jättedåligt pga ovädret och känner mig bara håglös idag. Inget vidare alls. Vet inte vad jag ska ta mig till. Var tvungen att springa ut nyss för att jag började gråta, fan jag hatar mig själv när jag känner mig såhär. Alla jävla känslor som kommer flygande från ingenstans, jag vet inte hur jag ska hantera dem. Då blir det bara kaos i mig och jag bryter ihop. Försöker tänka positivt och komma ihåg det jag lärde mig då jag gick i terapi men det är inte alltid så lätt när allt bara kommer som en käftsmäll. Känner mig lite lugnare nu när jag fick gråta lite. Tycker synd om min kollega dock, han fattar ingenting. Han har försökt prata med mig men det hjälper inte.

Sönderstressad

Åh vad allt kommer på en gång. Orkar inte ta itu med allt just nu - varför kan inte saker och ting bara sprida ut sig över en lång period så man hinner med allt? Känslor osv - fuck off!!!! Jag orkar inte nu så varför känner jag så mycket?! Jag vill vara avtrubbad ett tag tack! Varför känslomänniska? Jag vill vara ett kallt jävla as som bara gör som jag vill utan att tänka på hur andra drabbas! Det är ju såna man råkar ut för hela tiden tyvärr så varför kan inte jag?

Jag skiter i allt snart... Tack för mig!

The end of an era?

Ja, det kanske kan bli det om jag svänger höger istället för vänster.
Kryptiskt? Ja en aning kanske men det ger jag blanka fan i!

Tidigare inlägg