Maktkamp
Jag tror att det är dags
inatt ska de mäta sin styrka
Hon - från Smaragdskogen
och Han - från Opalberget
Luften är tjock
går nästan inte att andas
Hon suger åt sig det mesta av syret
för att samla sina krafter
Det dånar i berget
då han samlar sina undersåtar
för att tömma dem på energi
Han vet att hon är stark -
han tar inga risker
Tiden är kommen
Hon väver en båt av smaragdbark
låter skogens glittrande bäckar
föra henne till platsen
mellan gott och ont
Han gör en släde
av sina undersåtars hudar
låter skuggvarelsen slita hårt
för att föra honom till platsen
mellan gott och ont
Vita moln möter svarta
Kristallskärvor möter mörka blixtar
Hon omgärdad av regnbågsskimmer
han av dunkel hatväv
Skrik fyllda av ångest och ondska
Han kämpar -
gör allt som står i hans makt
för att släcka hennes liv
Hennes ljus absorberar all hans vrede
Plötsligt!
Klara toner från en trollflöjt
ljuder genom natten
Allt blir stilla
inte ett andetag
Sedan, blickar fyllda av insikt
Han knäböjer
framför hennes fagra gestalt
låter hatväven falla
blottar sig
Hon lägger sin nätta hand
på hans hjässa
fyller honom med ljus -
får hans mörka skepnad
att skifta i smaragdgrönt
© Alfabetan
Att bevittna magi
Jag såg dem -
Trädälvorna
hon och han älskandes
bland spruckna löv
Jag kunde höra
deras sång
Hur de sjöng för att hjälpa
våren till rätta
Dansandes från
gren till gren
spred de stoftet av
döda älvors vingar
Åh, himmelska syn
Allt stoftet rörde vid
fick nytt liv
Magi
Jag grät
Älvorna sade:
"Tack för att du hjälper oss
att gråta nytt liv i jorden"
© Alfabetan
Trädälvorna
hon och han älskandes
bland spruckna löv
Jag kunde höra
deras sång
Hur de sjöng för att hjälpa
våren till rätta
Dansandes från
gren till gren
spred de stoftet av
döda älvors vingar
Åh, himmelska syn
Allt stoftet rörde vid
fick nytt liv
Magi
Jag grät
Älvorna sade:
"Tack för att du hjälper oss
att gråta nytt liv i jorden"
© Alfabetan
Laguna
Stiltje i lagunen
Endast kvällsbrisen
smeker hennes kind
Ett djup andetag -
hon fyller lungorna
med havsluft
Ska hon våga?
Det är ju så bekant
men ändå inte
Hon låter fingertopparna
vandra över havsytan
Vilken underlig känsla
Hon kan höra havet
viska hennes namn
"Laguna"
"Laguna"
Ett steg ut -
vatten upp till anklarna
Ett steg till -
lyckorus genom hennes kropp
De små bubblorna smeker huden
Havet kallar henne
"Laguna"
"Laguna"
Hennes sista tvivel försvinner
när havet börjar skimra
som av tusentals kristaller
Hon skrattar och försvinner
ner under havsytan
Ingen rädsla
bara eufori
när hon klyver det våta
svala med sin kropp
Virvlande tar hon sig ut
på djupt vatten
fyller lungorna med det svala
Hon minns
Benen smälter samman
hennes hår skiftar i alggrönt
läpparna svagt turkosa
Glimmar till och försvinner
i det mörkblå
Havet skrattar
"Välkommen hem mitt barn -
min Laguna"
© Alfabetan
Endast kvällsbrisen
smeker hennes kind
Ett djup andetag -
hon fyller lungorna
med havsluft
Ska hon våga?
Det är ju så bekant
men ändå inte
Hon låter fingertopparna
vandra över havsytan
Vilken underlig känsla
Hon kan höra havet
viska hennes namn
"Laguna"
"Laguna"
Ett steg ut -
vatten upp till anklarna
Ett steg till -
lyckorus genom hennes kropp
De små bubblorna smeker huden
Havet kallar henne
"Laguna"
"Laguna"
Hennes sista tvivel försvinner
när havet börjar skimra
som av tusentals kristaller
Hon skrattar och försvinner
ner under havsytan
Ingen rädsla
bara eufori
när hon klyver det våta
svala med sin kropp
Virvlande tar hon sig ut
på djupt vatten
fyller lungorna med det svala
Hon minns
Benen smälter samman
hennes hår skiftar i alggrönt
läpparna svagt turkosa
Glimmar till och försvinner
i det mörkblå
Havet skrattar
"Välkommen hem mitt barn -
min Laguna"
© Alfabetan
Eldfluga
Lilla Eldfluga,
var är du på väg?
Ditt sken är förblindande starkt
just i natt
Led mig in
på orörda stigar
i en mytomspunnen värld
där träden i kanon
viskar mitt namn
Ta mig till vishetens källa
så att jag kan dricka
djupa klunkar
och se det
som inget öga sett
För ridån
av spunnen väv åt sidan
Låt mig se
nattens barn dansa
till ljudet av änglatrumpeter
silverklockor och
porlande bäckar
Håll mig,
mot min vilja,
på ett avstånd
så att jag inte stör
dessa spröda väsen
i deras nyckfulla lek
Lilla Eldfluga,
led mig hem igen
på trygga stigar
där jag kan känna
den mjuka sagoväven
under mina bara fötter
Lys för mig igen -
så att jag aldrig glömmer
© Alfabetan
Förtrollande insikt
I dimman på heden
förtrollande vårnatt
Älvliknande slöjor
sveper förbi
En själavandring -
mitt sinne flyter fritt
Dansanta väsen
famnar mig
när de sjunger sin hyllning
till livet
All mystik har samlats
på heden
och jag har bjudits in
Stämmer in i deras sång
utan att sjunga
Att se nattens färger
genom fasettögon
får mig att gråta tårar
av kristall
Insikten har kommit -
även jag är ett barn
av natten
© Alfabetan
förtrollande vårnatt
Älvliknande slöjor
sveper förbi
En själavandring -
mitt sinne flyter fritt
Dansanta väsen
famnar mig
när de sjunger sin hyllning
till livet
All mystik har samlats
på heden
och jag har bjudits in
Stämmer in i deras sång
utan att sjunga
Att se nattens färger
genom fasettögon
får mig att gråta tårar
av kristall
Insikten har kommit -
även jag är ett barn
av natten
© Alfabetan