Maktkamp


Jag tror att det är dags
inatt ska de mäta sin styrka
Hon - från Smaragdskogen
och Han - från Opalberget

Luften är tjock
går nästan inte att andas
Hon suger åt sig det mesta av syret
för att samla sina krafter

Det dånar i berget
då han samlar sina undersåtar
för att tömma dem på energi
Han vet att hon är stark -
han tar inga risker

Tiden är kommen

Hon väver en båt av smaragdbark
låter skogens glittrande bäckar
föra henne till platsen
mellan gott och ont

Han gör en släde
av sina undersåtars hudar
låter skuggvarelsen slita hårt
för att föra honom till platsen
mellan gott och ont

Vita moln möter svarta
Kristallskärvor möter mörka blixtar
Hon omgärdad av regnbågsskimmer
han av dunkel hatväv
Skrik fyllda av ångest och ondska
Han kämpar -
gör allt som står i hans makt
för att släcka hennes liv
Hennes ljus absorberar all hans vrede

Plötsligt!
Klara toner från en trollflöjt
ljuder genom natten
Allt blir stilla
inte ett andetag
Sedan, blickar fyllda av insikt

Han knäböjer
framför hennes fagra gestalt
låter hatväven falla
blottar sig

Hon lägger sin nätta hand
på hans hjässa
fyller honom med ljus -
får hans mörka skepnad
att skifta i smaragdgrönt



© Alfabetan

Att bevittna magi

Jag såg dem -
Trädälvorna
hon och han älskandes
bland spruckna löv

Jag kunde höra
deras sång
Hur de sjöng för att hjälpa
våren till rätta

Dansandes från
gren till gren
spred de stoftet av
döda älvors vingar

Åh, himmelska syn
Allt stoftet rörde vid
fick nytt liv
Magi

Jag grät
Älvorna sade:
"Tack för att du hjälper oss
att gråta nytt liv i jorden"



© Alfabetan

Laguna

Stiltje i lagunen
Endast kvällsbrisen
smeker hennes kind
Ett djup andetag -
hon fyller lungorna
med havsluft
Ska hon våga?
Det är ju så bekant
men ändå inte

Hon låter fingertopparna
vandra över havsytan
Vilken underlig känsla
Hon kan höra havet
viska hennes namn
"Laguna"
"Laguna"

Ett steg ut -
vatten upp till anklarna
Ett steg till -
lyckorus genom hennes kropp
De små bubblorna smeker huden
Havet kallar henne
"Laguna"
"Laguna"

Hennes sista tvivel försvinner
när havet börjar skimra
som av tusentals kristaller
Hon skrattar och försvinner
ner under havsytan
Ingen rädsla
bara eufori
när hon klyver det våta
svala med sin kropp

Virvlande tar hon sig ut
på djupt vatten
fyller lungorna med det svala
Hon minns

Benen smälter samman
hennes hår skiftar i alggrönt
läpparna svagt turkosa
Glimmar till och försvinner
i det mörkblå

Havet skrattar
"Välkommen hem mitt barn -
min Laguna"



© Alfabetan

Eldfluga


Lilla Eldfluga,
var är du på väg?
Ditt sken är förblindande starkt
just i natt

Led mig in
på orörda stigar
i en mytomspunnen värld
där träden i kanon
viskar mitt namn

Ta mig till vishetens källa
så att jag kan dricka
djupa klunkar
och se det
som inget öga sett

För ridån
av spunnen väv åt sidan
Låt mig se
nattens barn dansa
till ljudet av änglatrumpeter
silverklockor och
porlande bäckar

Håll mig,
mot min vilja,
på ett avstånd
så att jag inte stör
dessa spröda väsen
i deras nyckfulla lek

Lilla Eldfluga,
led mig hem igen
på trygga stigar
där jag kan känna
den mjuka sagoväven
under mina bara fötter

Lys för mig igen -
så att jag aldrig glömmer



© Alfabetan

Förtrollande insikt

I dimman på heden
förtrollande vårnatt
Älvliknande slöjor
sveper förbi

En själavandring -
mitt sinne flyter fritt

Dansanta väsen
famnar mig
när de sjunger sin hyllning
till livet

All mystik har samlats
på heden
och jag har bjudits in

Stämmer in i deras sång
utan att sjunga

Att se nattens färger
genom fasettögon
får mig att gråta tårar
av kristall

Insikten har kommit -
även jag är ett barn
av natten




© Alfabetan