Laguna

Stiltje i lagunen
Endast kvällsbrisen
smeker hennes kind
Ett djup andetag -
hon fyller lungorna
med havsluft
Ska hon våga?
Det är ju så bekant
men ändå inte

Hon låter fingertopparna
vandra över havsytan
Vilken underlig känsla
Hon kan höra havet
viska hennes namn
"Laguna"
"Laguna"

Ett steg ut -
vatten upp till anklarna
Ett steg till -
lyckorus genom hennes kropp
De små bubblorna smeker huden
Havet kallar henne
"Laguna"
"Laguna"

Hennes sista tvivel försvinner
när havet börjar skimra
som av tusentals kristaller
Hon skrattar och försvinner
ner under havsytan
Ingen rädsla
bara eufori
när hon klyver det våta
svala med sin kropp

Virvlande tar hon sig ut
på djupt vatten
fyller lungorna med det svala
Hon minns

Benen smälter samman
hennes hår skiftar i alggrönt
läpparna svagt turkosa
Glimmar till och försvinner
i det mörkblå

Havet skrattar
"Välkommen hem mitt barn -
min Laguna"



© Alfabetan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback