Hur trist får det bli egentligen?

Har väl aldrig någonsin haft så tråkigt på ett jobb i hela mitt liv.
Det finns inget att göra och när det väl gör det så är man klar på 20 min typ och arbetsuppgifterna är bara så dödligt aptrista. Man kanske ska säga: "Tack, hej" till det här stället?

Det enda jag ser fram emot just nu är resan till Mallis med Alko-Jorma och Maggan. ;) Jo ja, det har ju smällt en del bomber där men det skiter jag högaktningsfullt i. När din tid är ute så är den ute! Kanske låter lite bitter och det är jag faktiskt idag.

Helgen var väldigt lugn, grillade med Sara och Tommy i fredags, Johanna skulle kommit också men hon lyckades inte med det konststycket.
I lördags var jag hemma hos Malin från tidig förmiddag till sen kväll, mysigt i solen och snackade skit, framförallt om egotrippade, självgoda svin som tror att de är guds gåvor till kvinnorna - news flash: DET ÄR NI INTE! :)
Igår blev det bad ute på Ekerö med the beautiful people, jäkligt nice i solen och man lyckades öka på brännan lite. Bra med en fin grund när man ska till spanska solen.

Befann mig lite grann i the twighlight zone igår kändes det som - 2 dårar som satt i samma bil lyckades föra smskonversationer med mig, helt omedvetna om varandra. Undrar hur det såg ut. Den ena skrev gulliga sms och den andre försökte flirta som vanligt trots mina upprepade försök att få honom att förstå att jag inte är ett dugg intresserad. Vad var det jag sa tidigare...? Jo, egotrippade, självgoda svin som tror att de är guds gåvor till kvinnorna. 

Håller på med min första bok... Finns bara i huvudet än så länge men titeln kan med lätthet bli: "Mitt liv som dörrmatta".

Tillbaka till det aptrista jobbet som ger mig svår och smärtsam klåda i röven!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback