I navet av försvarsmekanismer
Och stormen
rörde vid mina axlar
trots att ingen vind blåste
Löv, tunna som rispapper
prydde mina ögon -
jag var vad vi kallar
lyckligt ovetande
om min egen förlust
Det var bilden av dig
då du sa
'Dö aldrig'
som suddade ut alla linjer
och kastade mig
in i den vindstilla stormen
© Alfabetan 070425
rörde vid mina axlar
trots att ingen vind blåste
Löv, tunna som rispapper
prydde mina ögon -
jag var vad vi kallar
lyckligt ovetande
om min egen förlust
Det var bilden av dig
då du sa
'Dö aldrig'
som suddade ut alla linjer
och kastade mig
in i den vindstilla stormen
© Alfabetan 070425
Kommentarer
Trackback