Evighetssaga

Du kroknade mitt i en mening
svalde subtilt och fortsatte sedan
att älska mig

Alltid har vi andats i otakt
men just då var vi samstämmiga
Rörande överens
om att vi lidit i tystnad en gång för mycket

Att andas kärlek på din hud
och se hur du absorberar den
väcker mina hjärnspöken

Jag undrar när vi får frid



© Alfabetan 060803

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback