Ännu en dag i grubblandets tecken

Jag önskar att jag kunde plocka ut min hjärna och lägga den på en hylla nånstans tills den har grubblat klart! Jag blir helt slut av det här... FAN! Tur att man ska åka bort om 3 veckor, jag behöver verkligen det. Skulle även behöva prata lite mer med honom, jag tror att jag får allt sagt men... Den här gången var det ju han som ville prata så jag blev lite ställd och känner att jag missade mycket. Det värsta är att vi kommer ju ingenvart med pratandet, vi kan prata i 24 timmar men fortfarande bara konstatera det uppenbara. Ändå känns det så fantastiskt. Konstigt... Jag vet inte var jag ska ta vägen! Vill bara lägga mig i hans famn och stanna där!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback