Elva minuter

Så heter boken jag precis läste ut. Mycket bra, som alla Paulo Coelhos böcker. Jag fastnade för ett stycke i slutet av boken, jag tyckte att det var så otroligt vackert skrivet och det är verkligen en lika vacker tanke. Det ultimata vore ju om det fungerade i praktiken, kärleken skulle te sig mycket lättare då och svartsjukan skulle inte existera på samma sätt.

 >>Hur kan du förälska dig i en prostituerad?>>
 >>I början förstod jag det inte. Men idag, om jag tänker efter, tror jag att just det att jag visste att din kropp aldrig skulle bli bara min gjorde att jag kunde koncentrera mig på att vinna din själ.>>
 >>Och svartsjukan?>>
 >>Man kan inte säga till våren: 'Hoppas att den kommer på en gång och att den varar länge.' Det enda man kan säga är: 'Kom, välsigna mig med ditt hopp, och stanna kvar så länge du bara kan.'>>
 Ord för vinden. Men jag behövde höra dem, och han behövde säga dem. Jag somnade utan att ha något riktigt begrepp om när. Jag drömde, inte om en händelse eller en människa, utan om en doft, som översköljde allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback