Vad händer med dom runtomkring mig?!

Det känns som att alla mår dåligt just nu, vad är det för fel i atmosfären? Nåt är helt klart osynkat. Det gör mig så ont att mina vänner lider, jag går sönder å deras vägnar. Vill att alla dom jag älskar ska må bra och vara lyckliga och skulle jag kunna fixa det så hade jag gjort det direkt. Nu är man ju inte nån mirakelgörare på nåt sätt, det enda jag kan göra är att finnas där och stötta. Det är så lätt att dra till med klyschan "Efter regn kommer solsken" men det ska jag inte göra. Jag hatade de orden när jag var nere i the dungeon of depression.

Har haft en helvetesperiod själv nyligen men nu verkar jag ha tagit mig ur den, nu gäller det bara att kicka ass på alla andras depressioner! Be gone! Jag älskar er alla så oerhört mycket och ska göra allt för att hjälpa er på fötter vare sig det gäller en stor dos självkänsla, amatörpsykolog eller rådgivare.

En dikt skriven till en av mina närmsta vänner:


Själva kärleken
prydd med tårglans
och huden täckt
av gipsremsor som stelnat

Andetagen
som inte fyller
lungorna med luft
utan giftångorna
av brustna drömmar

Oförmögen
att använda
tankens krafter
då logiken flyr och räds
verklighetens bittermandel

Ett krypin
bäddat med värme
förståelse och kärlek
bör du få vila i
tills du orkar möta
det som spökar


© Alfabetan 071108


Jag älskar dig min vän, glöm aldrig det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback