Är det såhär det känns?

Det var 500 år sedan (lätt överdrift) jag kände att jag var på väg att bli kär i nån... Nu har den skumma känslan infunnit sig! Vet inte riktigt om jag kan hantera den. Det känns som att mina inälvor byter plats med varandra och jag vill helst spy. Samtidigt är jag livrädd! Vill jag bli kär igen? Jag blev så ordentligt bränd i mitt senaste förhållande så jag litar inte direkt på män... Ska nån man komma mig nära så ska han bevisa att jag kan lita på honom. Har väl inte nån anledning att inte lita på den här killen, jag känner honom sen ett bra tag tillbaka men det är nån spärr där som är svår att få bort. Jag vill inte misstro killar, har ju aldrig gjort det tidigare och det är bara jobbigt. Har bara känslan av att det kommer att gå åt helvete... Hur kul är det att ha den inställningen?! Fan va dum jag är... Kan jag inte bara go with the flow som jag alltid gjort? Se hur det går liksom utan att oroa mig för att bli sårad, det gör man ju inte annars!
Jo just det, friskt vågat hälften vunnet, eller...? Tycker iallafall om honom, väldigt mycket!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback