Långsamt långsamt

Helt otroligt vad klockan kan gå sakta såhär på eftermiddagen... Jag vill ju hem hem hem nu nu nu! Trött i hela kroppen och huvudet känns som en kletig sörja... Börjar bli förkyld igen, tack för den liksom!
Får iallfall skjuts hem av en kollega, oerhört tacksamt! Slippa snö och jävelskap, för det kommer ju naturligtvis att börja snöa så fort jag kliver ut genom dörren... Lagen om alltings jävlighet kallas det...
Nu tänkte jag faktiskt mobba Staffan lite! =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback